AgueliAgainstCivilization - Free Jonatan

Som det har nämnts tidigare här så planerar vi att hålla ett möte, lördag 14 november, på Underjorden i Göteborg. Alla som är intresserade av civilisationskritik är välkomna då!

Vi har tänkt oss att alla som kommer tillsammans utformar dagen och pratar om vad vi vill få ut av det. Men några förslag på saker är prata om är: effektiva strategier, repression, COP15, organisering, permakultur och säkerhetskultur. Men självklart hoppas vi på att fler förslag kommer under mötet! En annan anledning att komma dit kan också vara att knyta nya kontakter och inspireras!

Mötet är tänkt att börja 10.00 och om du behöver hjälp att hitta sovplats så hör av dig och så försöker vi ordna det.

Om du har några frågor eller vill ha hjälp med sovplats, skriv till oss på civkritmote@hushmail.com

En dag på mottagingen, imorgon en vecka sedan jag kom hit, ser ut ungefär såhär.
Jag vaknar nån gång mellan 6-8 på morgonen. Klockan 8 låser plitarna upp cellen och jag går antingen till tvätten och sätter igång ett par makiner eller rusar på toaletten. Sen bäddar jag till sängen lite. Frukost vid halv nio. Sen fortsätter jag att tvätta, hänga med mina fångkamrater, skriva eller göra ngn "fritidsaktivitet" tex träna, spela pingis, försöka lära mig "Mulle", spela chigago eller spela tv-spel. Klockan 11 är det promenad: motion genom att gå eller springa 30-60 minuter beroende på hur pigg jag är. Klockan 12 är det lunch, eller runt 12 åtminstone. Sen fram till 17 är det "fritid" eller tvätt-o-fritid för min del. Vill en få iväg post så lämnas den in innan 14, säkrast innan klockan 12. Inkommande post hämtas ut någon gång efter lunch-kväll. !7 är det middag. På vardagar händer det att hela mottagningens fångkollektiv samlas framför dagrmstvn och tittar på cops, pratar om snuthat och jämför sina upplevelser. Det är en bra stund för kollektivkänslan. Vid 19.45-20.00 är det inlåsning. Efter det får du pissa i en pissanka, kolla på tv, spela Tv-spel om du får låna ett av plitarna, läsa, skriva, lyssna på radio eller sova. Eller inte sova, som majoriteten av fångarna väljer att göra. Ett slags ångestladdat insomnia, där vakenhet ägnas åt att "låta tiden gå" genom tv-spel, nattliga repriser på tv, för att undvika "den där stunden innan du somnar", till sömnens nackdel. Jag antar att det stora antalet tjackpundare som jag sitter med kan ha andra problem än ångesten när de somnar, då de på dagen går runt och pillar på allting och är småstirriga. Alla har sina skäl till att hålla sig själva vakna.

Jag har sovit rätt bra de flesta nätter fram till nu: en natt var ångestladdad men de andra har jag åtminstone sovit sex timmar. Jag klarar å andra sidan inte av tvn längre än max ett program, sen stänger jag av. Fortfarande har jag inte fått upp en enda av mina tillhörigheter och det har gått en vecka imorgon. Utan böckerna eller bilderna på min älskade känns det rätt okej att fördummas framför burken. Men jag måste säga det, de fyra tv-lösa dagar jag satt på Tygelsjö så mådde jag mycket bättre och tänkte klarare, än den veckan jag spenderat på Västervik. När böckerna kommer åker tv-kabeln ut.

I förhållande till den dagsrutinbeskrivning jag gett så händer det såklart en massa spännande, roliga, jobbiga, fördjävliga saker hela tiden. Min dag än sålänge började som vanligt med upplåsning men något var skumt. Elen dog ut hela tiden. På/av på/av på/av. Lamporna slocknade, alla maskiner dog. Ja, det hela kändes mycket spännande och hoppfullt. (måtte ngn ha fixat en station eller något) Så börjar jag tvätta och maskinerna stängs av/på av/på av/på hela tiden. Jag blev en smula frustrerad men var fortfarande lite uppspelt.

Jag sätter mig med ett gäng män mellan 30-60, tjackpundare mm och försöker lära mig "Mulle". Det oficiella kåkfararspelet. Det gick sådär.
Jag går in i min cell, luktar på brevet från min älskare. Det får mig genast må lite bättre och rastlös som jag är städar jag cellen för första gången sen jag kom hit. Tömmer pissankan och rengör den. Ger några nyanlända kamrater nya kläder och handdukar. Promenaden närmar sig.
På promenaden, som äger rum i en 120m i omkrets stor bur med gräskulle, grusgång längs staketet och vollebollplan plus ett par bänkar och en fimpgrill, sprang jag en kilometer med träningsvärk och gick resten av tiden. Tidigare promenader har jag fixat in blommor och örter utan att plitarna märkt något. Men så under en kollektiv bestraffningsvisitation, där en kvinnlig plit fick mig att känna mig milt våldtagen som hon tog på mina lår och längre upp, upptäckte hon en blomma. Hon sa att "det var väl ok". Så idag tänkte jag inte hymla medmin buisness och plockade helt öppet en blomma från utsidan av stängslet. Då blev jag varnad. "Vi har noll tolerans mot sånt där. Jag förstår din tanke men vi måste tänka på våra gräsallergiker" (snittblommor är tillåtna) Så jag säger att jag bara ska lukta lite på den och sen slänga. Så fort han vänt ryggen till trycker jag upp blomman i näsan och smyger in. Snart börjar näsan rinna och jag blir nysfärdig. Jag håller mig men det börjar krisa minutern innan vi kommer in. Jag börjar känna hur den är på väg ner i gommen. Så fort jag kommer in springer jag på toa, harklar och lyckas få ut blomman genom munnen och klöks efteråt av lite stjälk som fastnat mellan näsa och mun. Detta irrationella motstånd är en sak som får livet härinne att bli lite mer drägligt.

Idag är också första dagen utan snus sen jag ställde in mig; jag går runt och tuggar tugummi istället, nikotintugummi alltså, och hoppas att jag kan byta min dosa i effekten, som inte kommit upp än, mot tex telefonkort istället för att snusa upp den. Bra tillfälle att sluta snusa, men lättare än på utsidan? Knappast.
På promenaden var det en tjackpundare som sa: "Du sitter för E va?"
"Vadå?", sa jag, "E?". "Ja, du ser ut som en såndär E-killle. Alla har ju sina typer liksom". "Okej, jag sitter för sabotage osv. Vad är du för kille då?". "Det ser du väl, tjackpundare rakt igenom."

Dagen som fortsatte var bra. Även om jag sovit sämre de senaste nätterna mest av saknad efter min älskades kropp bredvid mig, och har varit tjurig och tjafsat lite med både fångar och plitar, så vänder det så fort jag får brev. Först fick jag brev av min bästa vän och senare på dagen kom ett brev från min älskade. Nej tvärtom var det nog. Hursomhelst fick det surkarten att gå och lägga sig och muntergöken sticka ut huvudet ur holken.
Jag hade många bra samtal med andra fångar, djupa och lättsamma. Fick t.o.m några skrattanfall när några av originaen på avdelningen freakade ut.
Vid sex ringde jag min älskade och samtalet lyfte upp mig. Vi planerade vad vi skulle göra när jag kom ut från kåken, tro mig, det är livsviktigt för din mentala styrka att ha klara mål framför dig. Även om du inte uppnår alla så är deras frånvaro en garranterad psykisk våldtäckt från kv:s sida och de kan fucka med dig hur de vill. Eller så, kan du inte känna att deras psykterror är värd att uthärda, för tex, din älskare, framtidsplaner, aktuella planer, vänner, politiska mål eller vad som, då är det lätt att deppa ihop eller börja spela i deras händer. Spelar du i deras händer, dvs, jiddrar med plitarna så fort de kommer nära, slåss, eller gör ett rationellt motstånd på egen hand, så har de makten att totalt isolera dig, skicka dig till Umeå, kirseberg eller Västervik, vägra dig några som helst möjligheter att komma utanför taggtrådarna innan ditt straff är avtjänat. För den delen an de också backa på strafftiden. Har du bara några månader att sitta, visst då hade jag också gjort mycket mer motstånd. Jag är för rädd att förlora kontakten med min älskade och omgivning och få sitta den totala tiden på 15 månader. Jag vill inte utsätta min älskade för det. Förstår ni hur det funkar med motstånd-repression här inne? Har du någon att förlora kan du räkna med att de gör allt för att du ska oroa dig, eller om du "missköter dig" faktist, bli av med den, dem eller det. Så fort jag är med de mer konfronttiva och misskötsamma på avdelningen minskar framgången med ansökningar och det mesta blir mycket svårare att göra som står under plitarnas kontroll, när jag är med de harmlösa som bara vill sitta av sin tid och prata ner plitarna i deras frånvaro, får jag igenom ansökningar på ett dygn och vad jag än frågar om blir ombesörjt utan 3 veckors väntetid. Då jag trivs i de flest på avdelningens sällskap så hänger jag oftast med alla som ansökningarns utfall följer därefter.
Nu å andra sidan ska ju KV lägga ner uppskattningsvis 15 fängelser framöver vilket leder till många fångar tätt inpå varandra, färre plitar, färre ställen att knalla misskötsamma; någon mer än jag som ser den potentiella konflikten som förhoppningsvis kan urarta? Vad blir nästa påbacknings-eller-diciplinära straff kv hittar på, när fångarna blir tillräckligt desperata för att ta över anstalter? Plitarna kanske per automatik erhåller vapenlicens och rätt att skjuta ner uppror. Vem vet, jag bara spekulerar i min lilla cell.

Idag, 13/10/09, tog jag tag i min konflikträdsla och gick in i matsalen, höjer min annars tillbakahållna röst och säger till 17 st gängmedlemmar, narkomaner, tuffa streetfighters, kåkfarare eller människor precis som jag:
"Hallå!? Allihoppa!" Det blir tyst, "Det här med tvätten. Kan alla sluta att slänga sina kläder så fort de blivit lite varma i dem. Och efter promenaden, ni behöver inte slänga jacka, mössor och vantar. Inte heller långärmade, byxor och handdukar. Det blir ett berg och jag får tvätta 10 timmar om dan, det funkar inte och då blir det inga kläder. Är ni med på det?" Jag tittar menande på veteranerna som svarar "Ja då, självklart Jonatan" osv. "Ha kläderna åtminstone i två dagar, t-shirt och underkläder byts varja dag, okej?" Efter detta fick jag en helt ny respekt och alla har visat uppskattning nr de ått förbi tvättrummet, någon har hjälpt till att vika kläder. Det bästa med detta är att det är inom fångkollektivet och att plitarna inte kunde säga vad de tyckte eller tänkte om det, inte hitta på någon avdelningsregel för hur tvätten sköts. Det gjorde vi istället.

14/10/09 Sitter i tvätten och lyssnar på P3. De berättar om en familj som ålagts vite på 10000 av skatteverket för att ännu inte har registrerat sitt 1,5 år gamla barn. Way to go! Jag vet inte vilka de är men skydda sitt barn från att bli en digital medborgare i en civilisation med kollapsväxeln i, det är beundransvärt. Förutsatt att de kan hantera primära saker som sjukdomar och annat.
Idag blev jag ställt och sen arg. Jag går in för att byta nikotinplåster på plitkontoret och så, från ingenstanns, droppar en av plitarna: "Jag tycker du är en bra kille, du känns malplacerad här. Du har inte 21 avsnitt i polisregisret och är en förstagångssittare. Vi är inte vana vid förstagångssittare" "Nähä", svarar jag chockat, "Det var ju SÄPO som satte mig här. Säkerhetsmål hamnar ju inte på öppen" Sen tog jag deras dagstidningar och gick.
Hur fan kan de gulla på det här sättet? Visst, jag kan dra tusen fördelar av hans åsikt om mig men bara för att mitt liv varit fyllt av fördelaktiga förhållanden fram till ett par år sedan, till skillnad från de flesta på samma avdelning. Plitsvin. Dessutom, skulle någon av de andra fångarna höra det, skulle det sluta med att min cell fylldes av mitt eget blod. Hur fan ska jag hantera det? Hör en smicker blir en glad, speciellt från ens fångkamraer, men när fienden smickrar en... Som en "älskare" som slår sin kärlek och sen säger fina ord till honom.

Nu ska jag baka!
Fire to the prisons
Peace out!

Agueli

P.s Jag pratade med en av mina fångkamrater som　suttit större delen av sitt liv, om pliten som prisade min okuldsfullhet. Ｈａｎ　ｓａ：　”Ｄｅｔ　ｆｉｎｎｓ　ｂｒａ　ｏｃｈ　ｄåｌｉｇａ　ｐｌｉｔａｒ．　Ｄｅｔ　ｇäｌｌｅｒ　ａｔｔ　ｒｅｄａ　ｕｔ　ｖｉｌｋａ　ｓｏｍ　äｒ　ｖｉｌｋａ　ｏｃｈ　ｏｍｄｅ　ｈａｒ　ｎåｇｒａ　ｂａｋｔａｎｋａｒ”，　ｈａｎ　ｂｌｉｎｋａｒ　ｂｕｓｉｇｔ　ｍｅｄ　öｇａｔ，　”ｖａｒ　ｄｅｔ　ｅｎ　ｔｊｅｊ　ｅｌｌｅｒ　ｋｉｌｌｅ？”，　ｆｒåｇａｒ　ｈａｎ．　”ｋｕｋ”，　ｓａｄｅ　ｊａｇ．　”Ｄå　ｆöｒｓｔåｒ　ｊａｇ　ａｔｔ　ｄｕ　ｂｌｅｖ　ｏｓäｋｅｒ”，　Ｈａｎ　ａｎｔｙｄｄｅ　ａｌｌｔｓ　ａｔｔ　ｊａｇ　ｓｋｌｌｅ　ｖäｌｋｏｍｎａ　ｅｎ　ｐｌｉｔ　ｓｏｍ　ｓｔöｔｅｒ　ｐå　ｍｉｇ　（ｍａｎ／ｋｖｉｎｎａ．　Ａｌｄｒｉｇ．　Ｄｓ

Då jag inte fått höra något på två dygn blev jag mycket lättad när Jonatan ringde från "Västervik Norra".
Här är hans nya adress:

Jonatan Strandberg
Box 248
59323
Västervik

Jävla svin...


//I

Detta är Jonatans kära och närmsta anhörig. Jag vill informera om att Jonatan har inställt sig idag. Här är adressen om ni vill skicka brev med mera.
Intnr 09/250 Strandberg
Anstalten Tygelsjö
Box 68
230 42 TYGELSJÖ

Jag kommer ha kontakt med Jonatan  på en daglig nivå, så gott det går ialf... Så om ni vill ha information om situationen kan ni kontakta mig här, då jag kollar av denna blogg ibland.
//I

Tygelsjö

Adressen kommer att uppdateras när jag har fått ett intagningsnummer.

Skicka gärna brev, frimärken, tidningar, obrända cd-skivor, böcker och bilder, andra saker behöver jag ansöka för.

Nu är väntan över och inom kort kommer jag att börja sitta av min tid.

Missa inte allt som händer runt omkring i världen och runt hörnet hos dig just nu. Snart kommer COP15. Vancouver 2010. Droppen kommer snart att få bägaren att rinna över. DVM rapporterar sporadiskt om civ-kritiskt motstånd världen över. Frank Lopez gör film med Derrick Jensen. Rykten om nya zine kring civ-motstånd. ELF får ett nytt ansikte utåt i Resistance. Root Force föregår med gott exempel.

Om du tycker att allt detta känns magert: Gå ut och se vad som händer runt hörnet, vad som händer i din omgivning och reagera på det. Se hur andra reagerar och reagera tillsammans. Motståndet växer. Känslorna blir starkare.


Agueli

"Alienation is not an accident. Objectification is necessary for economic efficiency hence societal survival. The need to function in the economic realm means that this division - at least - is inculcated into each new generation. There are sanctions. If socialisation fails and the animistic attitude of generalised anthropomorphism is carried through into adult life, the probable outcome for that individual is economic ineffectiveness, consequently low status."

Hamtat fran: Bruce Charlton


Ar det konstigt att sa manga gron-anarkister har svart att betala hyran?

Jag har deltagit i stodarrangemang for jordens/djurens befrielsefronts-fangar och stoder fullt ut deras handlingar. Jag har gett dem mitt stod offentligt vid manga tillfallen, pa manga olika lokala och nationella sammankomster. Med det sagt har jag aven kritik mot dem, och min kritik ar att jag onskar att de kunde flytta upp malen i infrastrukturen. Jag tror att det vi behover gora ar att borja leta efter flaskhalsar och borja leta efter nyckelpunkter.

- Derrick Jensen

"...flytta upp malen i infrastrukturen"...

"Men det här är inte ett slags anti-civilisatoriskt klasskrig. Det är inte ett verktyg för organisering, utan ett uttryck av vrede. En sorts vrede som känns vid varje steg i den domesticerande processen. En sorts vrede som det inte kan sättas ord på. Det ursprungliga jagets vrede, som har underkuvats av produktion och tvång. Den sortens vrede som inte kompromissar. Den sortens vrede som kan krossa civilisationen."

Jag onskar att jag inte kunde ringa till min alskare,
jag onskar att vi var langt fran gatlysen

Jag onskar att jag inte kunde se pa film, att jag inte kunde
se datorskarmens ljus,
jag onskar att maskinens buller dog

Jag onskar att jag slapp rinnande vatten, jag onskar
att jag kunde dricka vattnet jag badar i och delar med alger och fiskar

Jag onskar att min alskare slapp vara avlyssnad, min kontakt
med omvarlden overvakad, att mina brev lases
forst av mig, jag onskar att vi kunde
tala med vara ogon.

Jag onskar att jag fann berusning i varje andetag,
jag onskar att alla fann det.

Jag onskar att statens vapen vande sig mot sina
barare, efter att ha varmts upp mot deras skyddslingar

Jag onskar att ingen skulle sitta inlast, jag onskar att
alla var fria att sta till svars for sina handlingar; infor sina
offer, sina alskade, sig sjalva

Jag onskar att jag aldrig hor en siren igen


Jag har onskat lange nog,

det ar pa tiden att det hander nagot

...

Vet inte mer just nu.

Jag kommer inte att skriva mer på ett tag, vi får se hur det blir.
 Jag ska klura på lite saker och reda ut min situation. Om ni vill hålla er uppdaterade om mitt rättsfall så bör ni kolla på http://anarkisterna.com/abc eller smp.se som även de brukar ha koll på vad som händer med mig.

Tack för att ni finns och har stöttat mig under mina olika processer och upplevelser. Det är ovärderligt.

 Ers trogna,
 Jonatan Agueli


 (För övrigt: allt material i form av text, bilder och annat som publicerats på den här bloggen är fritt att användas hur det än må förvrängas till i princip vad som helst, så länge det inte främjar utveckling, tillväxt, vetenskap, teknologi, eller något annat civiliserat fuffens...)